Flygarskrönor

Alla piloter gillar att prata om flygning. Bjud en pilot på en öl i en bar så kommer han/hon säkerligen förr eller senare att dra en historia om något som inträffat i flygvärlden. Det kan vara något personligen upplevt, men ännu hellre något som någon annan upplevt och som varje gång det återberättas blir bättre och bättre. En skröna med andra ord...

Förra året så tog jag mitt PPL. Jag har flugit i många år, men aldrig skaffat ett civil certifikat. Nu var det dags för uppflygning. Min kontrollant på uppflygningen var en ärrad gammal pilot, välkänd i flygarkretsar. Vi kan kalla honom för K.N.

Jag hade fått i uppdrag att planera en flygning till Örebro. Jag satt därför hela kvällen innan och ritade karta, tog fram en driftplanering och skickade in en färdplan till Flight Planning Center. Till saken hör att det hade regnat i ett par dagar och jag var en smula osäker på om det skulle bli flygning eller inte dagen efter.

Men vädret den aktuella dagen var strålande. En smula blåsigt efter fronten dragit förbi, men i övrigt CAVOK. När jag kom till LFK så mötte jag min flyglärare J.J och K.N. Jag hade tydligen missuppfattat att jag inte behövde lämna in färdplanen, bara ha den planerad. K.N. tyckte att flyga, det kan jag ju redan. Därför skulle vi ut och landa på korta gräsfält, eftersom det var nytt för mig. Så i stället för Örebro så skulle vi till Finspång, Katrineholm och Stegeborg. Jag behövde inte ta bort min färdplan, utan vi skulle "ta det med kontrollen i luften". Jag kollad snabbt upp informationen om flygfälten i Svenska Flygfält och såg att Katrineholm krävde PPR, vilket jag sade till K.N. Sedan hoppade vi snabbt in i vår maskin för dagen, SE-KIT.

Vi påbörjade enligt färdplan mot Örebro, men efter att vi kommit ut ur Linköping kontrollzon så meddelade jag Östgöta kontroll att "SE-KIT avbryter navigering mot Örebro för att i stället gå mot Finspång och Katrineholm". Eftersom jag inte hade hunnit rita in den nya navigeringen på kartan så fick jag gå lite på känn vad gäller kurser och tider. Men till staden Finspång är det inte så svårt att hitta. Sedan är det bara att följa 51:an västerut så hittar man flygfältet. Jag skiftade 123.350 och anropade Finspång FK för att få koll på trafiken runt fältet. Ett flygplan svarade att "han låg över fältet". Jag fortsatte in och målspanade bäst jag kunde, men fick inte syn på något. Det andra flygplanet meddelade att "han låg i sväng och hade kontakt med mig". Jag fick fortfarande inte syn på något och valde att passera söder om fältet. Till slut så förstod jag att det var två segelflygplan som pratade sinsemellan och att de låg en bra bit över fältet. Efter att ha svurit för mig själv över dessa segelflygare så vände jag om och gick in för ett varv till bana 03.

Efter ett par studsar så bar det iväg mot Katrineholm. Här skulle vi landa och sedan taxa runt för en förnyad start. Jag kom in från öster och gick mot plats. Jag anropade Katrineholm FK på 123.200, men fick inget svar. Jag gjorde därför ett högervarv till bana 33. På kort final så fick jag en kraftig vindändring och stallvarning varför jag drog på lite extra gas och satte mig lite väl långt in, men fick ändå till en hyffsad landning. När jag taxade runt i norra ändan så tyckte jag att det krävdes lite väl mycket gas. Jag taxade fältet söderut och vid sväng i södra ändan fick jag även där dra på ordentligt när jag skulle svänga runt. Men jag tänkte inte så mycket mer på det, utan drog på och lyfte för att sedan svänga söderut mot Stegeborg.

Nu kollade K.N på klockan och insåg att det skulle bli ont om tid att först åka till Stegeborg, så vi valde att gå direkt tillbaka till Linköping. På vägen mot Linköping så anropade Östgöta kontroll oss. Man var tydligen mycket sura i Örebro över att vi aldrig dykt upp. Jag hade missat att det skiljer i terminologin mellan "avbryter navigering mot Örebro" och "avsluta färdplan mot Örebro". När vi aldrig dök upp i Örebro enligt färdplan så gick första steget i larmkedjan, d.v.s. kolla om vi fortfarande befinner oss i luften, vilket inte tog så lång tid att få koll på då vi hade transpondern igång och låg på Östgöta kontrolls frekvens.

Efter en avslutande, risig bedömningslandning på Saab-fältet så taxade vi in till klubben. Där möttes vi av min flyglärare J.J. som meddelade att Finspång hade ringt och varit mycket sura på oss. Vi hade aldrig ringt för PPR och fältet var stängt eftersom det regnat i flera dagar och det därför var alldeles för mjukt av allt vatten. Vi hade gjort djupa spår i banan i både norra och södra ändan.

Många misstag och jag kände mig en smula nedslagen. K.N. tyckte dock att det trots allt gått hyffsat och jag fick godkänt på uppflygningen.

Vad lärde jag mig av detta? Civil flygning är inte lika uppstyrd som militär och allt kan hända. Terminologin mot trafikledningen måste vara exakt och kolla minst två gånger att budskapet har förståtts på rätt sätt. Jag var dessutom van att när man hade en lärare med sig så var det läraren som var befälhavare ombord. På en uppflygning eller en PC så är det jag som är befälhavare och flygläraren är bara med som passagerare/kontrollant. Detta även när kontrollanten går in och ändrar i planering och styr flygningen. Jag borde därför ha ringt själv för PPR eftersom jag noterat att det krävdes. Tyvärr så trodde både jag och K.N att det var den andra som skulle göra det.

Men, men. Det är som man säger. För att undvika misstag krävs erfarenhet. Erfarenhet får man av misstag. Bäst är dock att lära av andras misstag. Jag misstänker att det finns andra i klubben med liknande historier. Vänta inte tills ni bjuds på en öl i en bar, utan skicka in dem till "Kontakten" så kan vi andra ta del av era skrönor och erfarenheter.