Hur skriver man eller talar om en människa som har betytt mycket för ens flygande och syn på flygande. Inte lätt alls. så här kommer lite tankar som farit runt i huvudet sen jag fick reda på att min flyglärare Johanness flugit vidare.
En liten tår for nedför kinden samtidigt som minnena kom över mig och den tydligaste är de otaliga gånger jag kom från skolan, gick in genom grinden till LFK öppnade dörren till klubbhuset och morsade på Johanness sittandes i sitt väl inrökta kontor med alla papper och pärmar i perfekt ordning. För ordning och reda var A och O för denna gentleman vilket även vidarebefordrades till oss elever. Lite konstigt kanske att de starkaste bilderna annars är de gånger när det var dåligt väder eller på vintern när flygningarna slutade vid tretiden och vi stuvade Cessnor i hangaren och sedan tog en fika inne i klubbhuset med Kalle, Monika, PA, Håkan Olsson, Sven-Eric, Johanness och det kunde även dyka upp lite andra sköna karaktärer som tex Kjellis, Erik Bratt, Gejje Sundell, Barlasten och några andra som inte hade någon flyganknytning alls. Så vad skulle man inte ge för någon tidsmaskin , flyttas tillbaka och träffa dessa personer där och då igen.
Det flögs lite mer förr i tiden. Johanness och de andra lärarna fick ligga i, för varje vardag mellan 8-17 var det bokat ofta med två kärror samtidigt i uppdelningen 8-10,10-12 lunch 12-13 sen 13-15 samt 15-17. flygtiden blev ungefär 1 tim per pass med 30 min förberedelse och 30 min debrefing. Detta innebar att 100h kom tätt så Kalle fick ligga i och en annan, som mest torka skit under planen, fick ofta följa med på kontrollflygning. Bäst var det med GMN eller GZE , för de var Cessna 150 Aerobater så då fick man åka lite upp och ner oxå, kul. XCF var ju ofta iväg på annat annars var väl den strået vassare ändå .
Några år senare för ganska exakt 30 år sedan började jag skola för A-cert där Johanness och Pa var mina lärare, och den 15 april släppte Lennart mig för första EK. Kan fortfarande se när Johanness kliver ur IFY på väntplats och stänger dörren utifrån och jag tittar ned på den tomma platsen bredvid,dock har hans ord försvunnit i minnet frågan är om jag hörde nåt överhuvudtaget. Jag minns dock klart starta från tornet och kvarligga i varvet för bana 29. Jag minns också hur jag ofta tittade mot det tomma högersätet och kände en enorm lyckokänsla med en egoboost som slog i Cessnataket med råge, så stort tack Lennart för det minnet som är svårslaget.
Lennart var som sagt en jäkel på historier också, har glömt alla nu men ville han förvilla oss fullständigt så drog han historien på jämtska, hans modersmål. Om jag inte missminner mig så drog han många som hade Hasse Alfredssons signum, har för mig att han gillade honom starkt.
Samvete är bra, men känner tyvärr dåligt sådant nu för naturligtvis trodde jag att tid för en kontakt alltid skulle finnas, man är duktig på att lura sig själv när det gäller vissa saker. Men Johanness, tack för väldigt mycket och flyg vidare för nu kan du flyga lågt och bromsa i svängarna, precis som mor din sa.
/Per "Dykarn" Wernholm
Det finns npog få grupperingar i sammhället där ålder spelar så liten roll som inom flygets värld, ingen blir äldre än ungefär 25 år känns det som. Därför upplever jag det otroligt irriterande när gamla vänner går bort och man helt plötsligt inser att de faktiskt var äldre än 25 år.
SvaraRaderaVad du har skrivit, Per, är mitt i prick på något sätt. Jag känner mig förflyttad i tiden när jag läser det. -Tack!
Precis Håkan,ålder är sekundärt inom flyget och nåt som också alltid har tilltalat mig är hur betydelselöst sociala bakgrunden är.Frågan är kan du eller vill du lära dig något inom flyget,punkt.
SvaraRaderaIrriterande är ordet,jävligt irriterande.
/Per